Tisdag: Dags för att ta de årliga blodproverna: Tyreoidea och Gluten. Förbereder mig på en låååååååång dag med tjafs, mutor, bråk, skrik, gråt och "Gud vet vad!". Det är studiedag från skolan och jag tycker det är bra att passa på att fixa dom här proverna då eftersom jag vet att det kommer ta HELA dagen. Tjafsar och bråkar om att få sätta bedövningssalva i armvecken i ca 3 timmar. Han VÄGRAR! Och den ungen vägrar med besked! Hela vägen dit är det bråk, tjafs osv. Jag måste håller mig lugn för jag vet ju att han gör så för att han är rädd. Och jag har ångest och ont i magen för jag vill inte att min älskling ska behöva stå ut med det här helvetet som heter DIABETES occh allt vad det innebär.

Väl på plats blåvägrar han igen med höga protester som hörs ända till Malmö. Jag propsar på att vi ska ta proverna när personalen frågar om vi inte ska ta å komma tillbaka en annan dag istället. Det är ju bara att dra ut på plågan! SAMMA visa igen! Vi är 3 stycken som håller i när man sticker och..... missar! FAN! och dom vill inte hålla i så hårt på den opererade armen. Så det blir till att sticka med GROV nål i fingret och mjölka ut 5 ml!!!!!!! blod. Och som han vrålade och sparkade och vilken tid det tog. Nu är det "BARA" 1 år till nästa gång. Förbannade diabetes! Belöningen sen var ett besök på Tekniska museet och en present från shopen. Då var han glad igen.